Pinkflower

Jag vet inte var jag ska börja men jag måste börjar någonstans.. Känner att jag måste skriva av mig eller framför alla rensa hjärtat och hjärnan lite sen vet jag inte om det är det bästa stället att göra det i är bloggen. Men jag är inte ute efter några kommentarer jag behöver bara skriva av mig lite..

Den sista månaderna fann jag en vän.. En killkompis vid namn Robin. Precis en sådan killkompis som jag alltid önskat mig.. Som jag har i Malmö men jag har ingen i Borås. Någon man kan prata om allt med och bara har sådär riktigtjäkla roligt med skratta gråta men kan vara precis sig själv med.. I love it!

Veckorna gick och jag började undra vad vihöll på med egentligen.. Är inte det här mer kärlek eller vad handlar det om folk började fråga mig om jag och Robin var kära om vi inte skulle bli tillsammans. Jag bara nej vi är bara vänner..Men sen kunde jag inte hålla mina egena känslor i styr jag var kär i min bästa vän. Tillsluta med lite hjälp av en annan kompis så vågade jag faktikst fråga honom vad han kände och det visade sig att han fakitkst kände samma för mig.. Äntligen tänkte jag, jag har hittat kärleken Min stora kärlek. Jag har skritivt om det i bloggen och det var verkligen kärlek.. Jag var kär och jag hittat min prins.. Skolan var slut vilket innebär att jag åkte till Malmö för att jobba och umgås med nära och kära i Malmö. Spanien i 10dagar fick dem finaste smsen man kan tänka sig jag var som på rosa moln. Direkt efter spanien åkte jag till honom i Göteborg hade en fantastisk vecka hur mysigt som helst.

Efter göteborg åkte jag på bröllop sen var det dags att åka ner till Skåne igen jobba i två veckor sen skulle min Prins komma ner till mig en veckan. Vi hade riktigt roligt. Men de sista dagarna började jag fundera på om det här verkligen var kärlek eller om vi bara var bästa vänner. Men jag tänkte det har bara varit väldigt mkt just nu mkt folk runt omkring allt vara bara kaos.

Men jag kom till Borås och på söndagen var jag alldels själv och då fick jag verkligen fundera på vad jag verkligen kände jag reflekterade och satt och funderade framoch tillbaka och då kom jag faktikst fram till att vi är mer vänner än ett kärlekspar. Tyvärr blev det inte som jag hade tänkt mig. Jag trodde jag hade hittat prinsen i mitt liv. Men istllet fann jag en otroligt bra vän!

Den finaste vännen man kan ha! Min Prins vän! Och jag hoppas att min prins vän kan vara min precis lika mkt som jag vill vara din vän. Jag vill inte förlora dig. Men jag förstår om du tycker det att jobbigt. Jag vet att du verkligen tycker om mig och jag tycker lika mycket om dig. Det här är inte lätt för mig också. För jag har sårat någon som betyder ubermycket för mig. Och det hoppas verkligen att du vet att du gör. Men det tror jag.

Det svåraste nu tycker jag är hur jag ska bete mig, ska jag höra av mig till dig eller ska jag låta dig vara. Vad jag än gör så känns de fel.. Jobbigt!

Men som sagt jag hoppas verkligen vi kan vara BÄSTA VÄNNER!!