Och jag har slutat leta.
Jag tänker leva ensam en tid nu.
Men jag behöver veta.
Vad som hände innan jag blir lugn.

Åh det gick så fort på slutet.
Vi fick väl aldrig prata på riktigt.
Men vi har ett förflutet som vi inte borde glömma bort.

Kommer du ihåg vem jag är?
Jag är den du sa du älskade.
Där i alla dina vackra ord, ser jag vad jag fick och vad du tog.

Du kanske vill förklara, hur du kunde vända så plötsligt.
och allt de underbara är min egen vackra illusion.

Så förlåt mig om jag ringer och jag vet att jag säkert stör.
Men frågan i mitt hjärta brinner.
Så svara mig om du hör.

Kommer du ihåg vem jag är?
Jag är den du sa du älskade.
Där i alla dina vackra ord, ser jag vad jag fick och vad du tog.

Och jag vill inte veta hur du mår.
Heller inte höra hur du förstår.
Jag vill bara veta om allt jag gjort
nånsin varit meningsfullt, förstå.

(Kommer du ihåg vem jag är?
Jag är den du sa du älskade.
Kommer du ihåg vem jag är?
Jag är den du sa du älskade.)
Där i alla dina vackra ord, ser jag vad jag fick och vad du tog.

(Kommer du ihåg vem jag är?
Jag är den du sa du älskade.
Kommer du ihåg vem jag är?
Jag är den du sa du älskade.)


Varför är det så svårt att glömma bort människor som man BARA vill glömma bort. Du har verkligen klistrat dig fast i mitt hjärta och jag hatar verkligen det! För egentligen vill jag bara att du ska försvinna. men jag tänker hela tiden på om du inte hade gått ut den kvällen vad hade hänt då?

OM du inte åka på semester vad hade hänt då?

OM jag hade ringt och sagt att jag älskde dig vad hade hänt då?

OM jag hade tagit tåget till dig vad hade hänt då?
Alla dessa OM gör mig tokig och nu är klockan 02.00 och jag går och tänker på dig.. Detta är inte bra!! Varför är det så att man inte kan glömma? Bara glömma och gå vidare..